Jag vet… Det här receptet har jag bloggat tidigare. Och ändå inte. Den här oxsvansragun går att göra på många olika sätt och med lite olika kryddningar och sist jag var i Rom fick jag ny inspiration. Och den här versionen är min absolut godaste hittills – det tycker i alla fall jag och familjen!

Coda alla Vaccinara som den serveras på utmärkta restaurangen Ristochicco i Rom. I mitt senaste recept har jag försökt efterlikna detta så långt det är möjligt och resultatet är den godaste oxsvansragun jag någonsin lagat.

Coda alla Vaccinara – oxsvansragu

Det här blir en stor sats, lämplig för 6-8 personer, helt enkelt för att det tar så pass mycket tid i anspråk att laga den här rätten att det blir lite futtigt att laga den i mindre mängd. Denna ragu är perfekt till pasta, men i Rom avnjuts den ofta som den är med bara ett gott bröd till. Går utmärkt bra att frysa in till lunchlådor!

2 kg oxsvans i bitar
3-4 finhackade vitlöksklyftor
2-3 msk olivolja
3 morötter i 2-3 cm grova skivor
1 gul lök i skivor
4-5 stjälkar selleri, i bitar på 4-5 cm
2-3 burkar krossade tomater
2-3 msk tomatpuré
2 msk fransk senap (dijon)
3-4 dl vitt eller rött vin eller oxbuljong
2 tsk fänkålsfrön
salt och svartpeppar efter behag
1-2 tsk strösocker
en näve finklippt persilja, helst slätbladig

Gör så här: Fräs vitlöken i olivoljan i en stor gryta på ganska svag värme tills den blir mjuk och genomskinlig och det doftar gott. Tillsätt då fänkålsfrön och låt fräsa med en stund. Lägg sedan i oxsvansen, några bitar i taget, och bryn dem runt om under omrörning.

Tillsätt 1-2 burkar tomater, senap, tomatpuré, salt och peppar, socker och 1-2 dl vin. Rör om och blanda och tillsätt därefter morötter, lök och selleri. Dessa ska inte fräsas.

Nu ska hela härligheten småputtra på svag värme – sparlåga – med lock på glänt i många, långa timmar medan du ägnar dig åt andra saker, som att läsa en god bok eller se på en spännande film till exempel. Men rör om i grytan då och då – kanske en gång i halvtimmen – så att ragun inte bränner fast. Då och då kan du behöva spä med mer vin eller buljong, och kanske häll i en burk tomater till.

När ragun kokat i minst 6 timmar – men ännu hellre 8 – är det dags att se efter om den är färdig. Och färdig är den när köttet faller av benen och är så mört att det smälter i munnen… Då är det också dags att smaka av. Behövs mer salt? Lite mer sötma? Lite mer peppar? Prova dig fram tills du är nöjd och servera den sedan, antingen till nykokt pasta eller med ett gott bröd. Rödvin är förstås det givna dryckesvalet därtill – för den som föredrar alkoholfritt finns goda sådana rödviner på systemet – men isvatten är förstås alltid ett utmärkt alternativ.

Härlig middag på Ristochicco, med oxsvansragun i förgrunden. I bakgrunden en len saltimbocca med stekt potatis samt musslor i vin. Till det ett gott vin från Sardinien.