Åh vad jag älskar gamla prylar! Att gå på loppis är bland det roligaste jag vet, men jag har också turen att ha mitt barndomshem kvar och därmed alla småsaker som jag minns från min barndom. Hur kan en vas betyda så mycket? Eller ett litet rådjur i trä? Det handlar om minnen och nostalgi – om att mamma satte blommor i vasen till födelsedagar (eller bara för att det var lördag) och dammade rådjuret som stod på bokhyllan. Och ju äldre jag blir, desto mer betyder de gamla tingen för mig. 
Tag Archives: nostalgi
Bondens år på Kristinehamns hembygdsgård
Ett besök på Kristinehamns hembygdsgård väckte minnen. Bondens år – tavlor målade av min morbror Sven A Melin. Så fint att få se detta!
Söndagsfrukost med nygräddade scones
Söndagar är härliga! Jag vet att många tycker söndagar är lite trista eftersom de så att säga förebådar måndagen men jag tycker man kan försöka njuta av den lediga dagen istället och försöka göra den så trivsam – och lång – som möjligt.
När jag var barn var söndagen den dag då hela familjen umgicks. Ännu mer, gissar jag, när min tio år äldre bror var barn för på den tiden (50-talet) gick barnen fortfarande i skolan på lördagar och min pappa jobbade i fabriken. Lördagen var halvdag då, så helgen började i princip efter det. Så söndagen var den enda helt lediga dagen, och det där gav eko även i min barndom. Vi brukade äta en lång frukost tillsammans, sedan tog vi kanske en promenad eller kort, och så lagade mamma söndagsmiddag.
Pappa och jag under en höstlig söndagspromenad någon gång 1968. Mamma tog kortet.
Ja, mamma – för det var så det var på den tiden. Papporna jobbade – mammorna var hemma. Min mamma kände sig aldrig fången av det, hon stormtrivdes har hon berättat för mig. Och pappa var inte heller någon slags avlägsen far som aldrig hade tid med sina barn. Inte heller var han främmande för hushållsarbete. Han diskade, städade, tog hand om oss barn… Men laga mat kunde han definitivt inte.
Idag, när de flesta mammor och pappor arbetar, kanske man väljer thaimat eller en pizza som söndagsmiddag istället. Inget fel i det – tvärtom. Huvudsaken är att man umgås, har trevligt och njuter av dagen. Det behövs allra mest just när måndagen är i antågande.
Idag blev det därför en riktig långfrukost med scones, god ost och underbart god hemkokt sylt – sylten inköpt på Källmo Gårdshandel i Karlskoga. Jag missar aldrig ett ett besök där när jag har semester och besöker mitt älskade Bergslagen!
Receptet är nytt för dagen, improviserat med tanke på det något mer fiberrika och (nåja…) nyttiga och resultatet blev riktigt bra.
Grahamsscones
Jag gör oftast scones i matberedare men det går givetvis lika bra att göra dem för hand. Den här satsen passar perfekt i en muffinsplåt för sex större muffins, men du kan också baka ut degen till bullar som du lägger direkt på vanlig plåt.
2 dl grahamsmjöl
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 msk linfrö
75 g smör
2 dl keso
Gör så här: Värm ugnen till 225°. Blanda mjölet med bakpulver, salt och linfrö i en matberedare och kör ett par varv tills allt blandats. Tillsätt keson samt smöret i kuber, och kör tills du får en deg. Rulla ut degen till en avlång rulle och dela i sex delar. Lägg dessa i muffinsplåt, eller direkt på bakplåtspappersklädd plåt och grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter. Låt svalna lite och dela sedan i två delar och servera med ost och marmelad eller något annat gott.
I mammas skåp och lådor…
Finns det något som är så mysigt som att hitta gamla härliga prylar från förr! Häromdagen besökte jag mitt barndomshem, som jag till min stora glädje fortfarande har i min ägo, och i vanlig ordning rotade jag runt i skåp och lådor för att hitta ljusa och glada barndomsminnen. Och till min lycka hittade jag denna underbara kakburk, daterad någon gång tidigt 1960-tal. Snart ska jag fylla den med kakor inför helgens stundande kaffekalas. För sensommartid är tid för kafferep, den saken är klar!
Vill du ha tips på gammaldags och moderna bakverk inför sensommarens kafferep? Kolla här!
Grattis på 100-årsdagen, Britta Gully Ingeborg!
Idag skulle min kära, älskade moster Britta Gully Ingeborg ha fyllt 100 år. Hon föddes den 24 juli 1915 och gick bort alldeles för tidigt, på nyårsafton 1982. Hennes livsöde har alltid fängslat och fascinerat mig. De avgrundsdjup som så när hade tagit hennes liv redan då hon var ung, långt innan jag föddes – men också den självklara livsglädje hon utstrålade under min barndom och uppväxt.
Jag minns hennes frasiga plättar, gräddade på den gamla vedspisen, och hennes mandelkubbar och Selmakakor. Jag minns hur hon satt på kökssoffan och skalade potatis över en sliten bunke medan hon med ljudlig stämma sjöng O store Gud i takt med att skalkniven gick (jodå, hon tyckte nog om den fina gamla väckelsesången men främst parodierade hon sin gamle pompöse söndagsskolelärares högtravande version).
Jag minns hur hon fnyste över allt som var ”modärnt” och hur hon retade sig på Thore Skogman när han gjorde reklam för Skogaholm. Jag minns hennes fantastiska trädgård, och hennes glädje över att vårda den. Jag minns hennes torra, ironiska humor och förmåga att se detaljer som ingen annan lade märke till. Jag minns hur hon lärde mig kasta boll på hundra olika sätt mot vedskjulets vägg, precis som hon lärt sig i skolan.
Jag minns hennes förnöjsamhet över en tallrik sill och potatis, över solens uppgång och nedgång, över årstiderna och högtiderna – över livet självt.
Jag hade velat fira moster Brittas 100-årsdag med en färdigskriven bok om hennes liv men av olika skäl har den blivit fördröjd. Men plättar kan jag grädda, om än på gasspis, och O Store Gud låter nästan lika bra med Artur Erikson. Grattis på 100-årsdagen, älskade moster!
Sensommar med kaffekalas – och Selmakakor på kakfatet
Sensommaren är här, och visst är det en härlig tid! Varmt, skönt och med de mörka, lena augustikvällarna att njuta av… Och vilken sommar det har varit! Strålande sol och fantastiskt väder nästan varenda dag!
Så här års passar det bra att bjuda till kaffekalas, tycker jag. Vare sig man har egen trädgård, en liten balkong eller ”bara” ett mysigt kök så känns det fint att ta vara på det sista av sommaren och bjuda vänner och grannar på fika!
Själv har jag – äntligen – hittat min mosters recept på Selmakakor, så det bakade jag igår. Passade på att använda min mammas gamla kaksprits från 50-talet, fantastiskt lätt att använda och kakorna blev jättefina!
Bäst av allt är förstås att selmakakorna blev lika goda som jag mindes dem från barndomen! Här är receptet!
Selmakakor
150 g smör
½ dl florsocker
1 msk vaniljsocker
3 dl vetemjöl
ev karamellfärg
Smörkräm till fyllning:
2 msk smör
1 dl florsocker
1 äggula
1 msk kakao
Blanda alla ingredienserna till degen – för hand eller i matberedare – och låt vila kallt en stund. Spritsa sedan ut degen i längder på smord eller bakplåtpappersklädd plåt. Korta längderna till ca 5 cm och forma till S-liknande ”ormar”. 
Grädda kakorna på 200 grader i ca 5-8 minuter och låt kallna. Rör sedan ihop smörkrämen och lägg ihop kakorna två och två, med fyllningen emellan. Förvara i kyl eller frys. 
Drömtårta – en klassiker till kaffet!
Högsommar betyder kaffekalas. I alla fall för mig – och åtminstone när jag växte upp. Både min morfar och min moster fyllde år i juli, och sen var det dags att fira min och mammas födelsedagar i början av augusti.
Det här var ”på den tiden” då födelsedagar firades just med kaffekalas, så de sista veckorna i juli och de första i augusti bakades det därför för fulla muggar i den gamla vedspisen i morfars gamla omoderna men underbara hus på landet – det var där vi tillbringade somrarna. Sen avnjöts det födelsedagskaffe i den lummiga trädgården. Kanelbullar, småkakor, mjuka kakor – och så min mammas goda drömtårta förstås, som alltid blev perfekt och som älskades av alla. Här är receptet:
Mamma Alices drömtårta
Rulltårtan:
3 ägg
1½ dl socker
Knappt 1 dl potatismjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver
Smörkrämen:
100 g rumsvarmt smör
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
1 äggula
Gör så här:
Sätt ugnen på 250 grader och gör själva rulltårtan. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, bakpulver och kakao och rör försiktigt ner detta i äggsmeten. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna, 30x4o cm. Grädda mitt i ugnen ca 5 minuter.
Stjälp upp kakan på sockrat bakplåtspapper och dra bort papperet som kakan gräddats på. Låt kallna under bakduk och gör smörkrämen.
Rör florsocker och smör poröst. Tillsätt vaniljsocker och rör ner äggulan. Bred fyllningen på den kalla kakan och rulla ihop den. Se till att skarven kommer neråt. Låt drömtårtan ligga kallt en stund innan du skär i den. Förvara den sedan i kylskåp.
Tips! Vill du kan du smaksätta smörkrämen med 1 msk rom eller punsch. Det gjorde min mamma ibland och det var också jättegott!
MER fyller 50 år!
Lagom till jubileet kommer MER med ny, fin dekor!
I år fyller jag jämnt. Än är det några månader kvar, men snart så passerar jag det magiska 50-strecket.
Det gör även MER, en av våra mest älskade drycker. Vi är numera väldigt många som vuxit upp med MER, och som har minnen förknippade med denna dryck. Själv minns jag både min egna barndomsutflykter och sonens – och allt som oftast packades det ner en och annan MER i ryggsäcken. Härliga minnen!
Lagom till 50-årsfirandet kommer MER med en ny smak, jubileumssmaken Persika/Melon. Och den är faktiskt inte dum! Somrig, läskande och god – säkert blir den mångas favorit under utflykter i sommar.
Fast själv är jag lite traditionell av mig och är mer förtjust i när stilldrinken smakar av en frukt. Min personliga favoritsmak är och har alltid varit Päron… Den smaken kom 1971 och sedan dess är den alltid det självklara valet för mig!
Vill du veta mer om hur MER sett ut och förändrats genom åren? Kolla in det här:
Och här kan du se ett par utflyktsbilder, tagna under en utflykt som sonen gjorde med lekis för nästan tjugo år sen – våren 1994. Man kan undra hur många av barnen som har just MER i matsäcken, tillsammans med smörgåsarna och frukten…
Sonen på utflykt med lekis våren 1994 - gissa om många av ungarna hade just MER i ryggsäckarna...
Många utflykter i det gröna har kantats av MER - inte bara för sonen utan även för mig, långt tidigare...
Vera Tornérhielm håller fortfarande – och vem kan motstå virkade grytlappar?
Med jämna mellanrum plockar jag fram mina gamla kokböcker ur hyllan. En del är så gamla som från 1920-talet och även om jag inte lagar så mycket ur dem tycker jag om att läsa recepten och se hur kosthållningen såg ut när min mormor fortfarande var relativt ung.
Vera Tornérhielms fina kokböcker håller fortfarande måttet!
I min mammas bokhylla hittade jag några riktiga guldkorn häromsistens, nämligen Vera Tornérhielms samling av kokböcker från det tidiga 1950-talet. De är verkligt fina, med titlar som Läckerheter från hela världen, De goda smörgåsarna och Det svenska smörgåsbordet. Tala om inspiration!
Numera finns de förstås bara att inhandla på antikvariat men en surfning på webben ger vid handen att det finns ganska gott om dem, till exempel på Bokbörsen och olika annonssajter. På Fridhems diversehandel tycks flera av böckerna till och med finnas i lager! Det svenska smörgåsbordet finns faktiskt också på Amazon i engelsk översättning – kolla här! Inte så konstigt kanske eftersom det svenska smörgåsbordet ju är världsberömt!
Och apropå Fridhems diversehandel – vilken underbar retrobutik! Gamla brickor, pastejformar, brödskrin, vackra gamla plåtburkar, söta virkade grytlappar… Man kan knappt se sig mätt på allt underbart de har till försäljning! Så om du, liksom jag, gillar gamla ting så surfa dit och njut! Vill du köpa något är priserna riktigt resonabla, tycker jag, så vi får väl se om jag gör ett litet inköp vad det lider…
Swedish cookie press anno 1950-tal
Tänk så mycket spännande man kan hitta i gömmorna! Häromdagen hittade jag min mammas gamla kaksprits som hon köpte i början av 1950-talet – en underbar historia som under många år var en behjälplig assistent när det vankades kaffekalas. Och se bara på priset…
Nu var förstås 4.65 inte en struntsumma i början av 1950-talet. Med dagens penningvärde kostade kakpressen mellan 55 och 65 kronor beroende på vilket år den köptes (allt uträknat på Myntkabinettets utmärkta omvandlare!). Men det är fortfarande ganska billigt för en så fin liten manick, tycker jag! Och den exporterades dessutom, det framgår tydligt av förpackningen:
Och det goda receptet på klassiska spritskransar är också med – både på engelska och på svenska:
Och eftersom min mamma nu en gång för alla är en högst noggrann och ordningsam husmor finns naturligtvis alla delar prydligt på plats i en ordentligt försluten plastpåse! 
Så nu ska alla delar fram och diskas av efter årtionden i köksskåpet. Sen blir det spritskransar för hela slanten här – tänk så gott med klassiska småkakor till helgfikat! Fast jag gör nog som min egen mamma och droppar i en gnutta bittermandelessens i mina – det gör dem ännu godare!
