Ibland kollar jag i gamla fotoalbum, det får mig att känna mig lite närmare de nära och kära som inte finns på jorden längre. Jag blundar, minns mammas och pappas röster, känner doften av mammas älskade parfym 4711 och pappas enkla, men fräscha rakvatten, och då kan jag tänka att de ändå finns här hos mig trots allt. De som lever kvar i hjärtat kan aldrig riktigt försvinna och dö bort. Det är vemodigt, men ändå trösterikt, och även om saknaden alltid finns där så är glädjen över att en gång ha haft underbara, kärleksfulla föräldrar större än sorgen.