Små läckra cupcakes i alla tänkbara smakvarianter – kan det vara något för festen, eller bara för att det är lördag? Det tycker jag, som beställde cupcakes från My Little Cupcake till ett födelsedagsfirande nyligen. Helt ljuvliga små bakverk som ger begreppet ”försvinnande goda” en helt ny innebörd. Det enda problemet är att det är nästan omöjligt att välja bland alla de fantastiska smakvarianterna…
Denna gång valde vi två sorters cupcakes: Salty Caramel – choklad med karamellfrosting toppad med valnöt och flingsalt – och Sweet Licorice – Citron med söt lakrits toppat med små sötlakritsbitar.
Det här kan med största sannolikhet ha varit de godaste cupcakes jag någonsin ätit, fullkomligt delikata läckerbitar där varje smak är perfekt avvägd och harmonierar perfekt. Vilken man gillar mest är en smaksak, men jag – som är galen i sötsaker – är lika förtjust i båda.
Jag behöver väl knappast tillägga att det inte var sista gången vi förgyllde en fest med cupcakes från My Little Cupcake. Nästa gång funderar jag på Cherry Berry – körsbär med cream cheese frosting, toppat med strössel eller kanske Minty Green – choklad med mintfrosting toppat med en bit After Eight…
Du hittar My Little Cupcake på Instagram, där du kan låta dig frestas av underbara bilder, där finns också kontaktuppgifter för sortiment och prisuppgifter – en hemsida är på gång och jag kommer givetvis att hålla mina läsare uppdaterade om detta, fattas bara annat!
Även en matmamma kan brinna för annat än mat och en sak som jag brinner för är de äldres värdighet. Jag skäms alltmer över mitt land, där de gamla ständigt ställs mot andra grupper och sedan sätts på undantag. Det var inte så här jag föreställde mig framtiden på den tiden då min morfar belåtet berättade om hur mycket bättre allt blivit sedan hans ungdom, på fattigstugornas tid vid förra sekelskiftet. Jag föreställde mig tvärtom att politikerna skulle fortsätta att förbättra tillvaron för våra gamla – låta vården och omsorgen kosta så mycket som behövs. Av respekt för de gamlas långa, yrkesverksamma liv och för att de hållit sin del av samhällskontraktet och betalat in en väldig massa skatt förstås, men också för att det helt enkelt är rätt. För att ett samhälle som inte tar hand om sina gamla, som inte sätter värde på ålderdomens livserfarenhet och kunskap är en fjuttig och småsint liten plats att vara på.
Men istället ser vi hur svångremmen dras åt alltmer, och allra mest för de äldre. Visst finns det äldreboenden som är fantastiskt bra, och visst gör omsorgs- och vårdpersonal allt de kan i det hårdnande klimatet. Men räcker det när det inte finns någon politisk vilja att verkligen ta ansvar för dem som slitit hela livet och nu befinner sig på sin ålders höst? Det har rentav blivit lite fult att påpeka det eftersom det då förutsätts att man ”ställer grupper mot varandra”, underförstått att man missunnar andra behövande deras välfärd. Men man kan lika gärna vända på det. Grupper ställs mot varandra hela tiden. Och de gamla tillhör nästan alltid förlorarna.
Därför gjorde det mig så varm inombords när jag fick veta vad AIK gjorde förra helgen, då de spelade mot Gefle på Friends arena. De bytte ut sina vanliga knattemascotar mot klubbens allra äldsta fans. Bland dessa fanns – förstås – Lennart Johansson, men med sina 87 var han faktiskt en riktig knatte. Äldst av alla supportrarna är Åke Jigstedt, 96 år, och pappa till en av mina väninnor – här intervjuas han av Aftonbladet. Han intervjuas också av Radio Råsunda.
AIK:s initiativ har uppmärksammats inte bara i svenska tidningar utan även internationellt. Vågar vi hoppas på att detta sprider sig till andra klubbar, inte bara i Sverige utan överallt i världen? Det är jag övertygad om! Och i dessa tider, då de äldre i alltför stor utsträckning behandlas som andra klassens medborgare, kan det vara gott att veta att det åtminstone finns sammanhang där de uppskattas efter förtjänst!
När jag var i Skåne passade jag på att besöka Kristianstad. En vacker stad, enligt min åsikt, särskilt eftersom man bevarat en del äldre hus mitt i den nya stadsbebyggelsen. Tänk om alla städer hade gjort så under rivningshysterin på 1960- och 70-talen…
Ett fantastiskt café finns också i staden, Conditori Duvander. Den som har vägarna förbi gör klokt i att beställa en räkmacka. SÅÅÅ GOTT…
Danska smörrebröd, det är något alldeles extra det! Mustigt rågbröd och så massor av goda pålägg; pannbiff och lök, en jättehög med räkor, kall karré med rödbetor och saltgurka… Försvinnande gott och dessutom så matigt. Poängen är just det matiga pålägget – två små smörrebröd blir som en hel måltid och passar lika fint som lunch eller festlig vickning.
När jag besökte vänner i Skåne nyligen hade jag den stora glädjen att besöka Cafe Haack i Broby, där ägarinnan serverar fantastiska danska smörrebröd av högsta kvalitet och till förbluffande humana priser dessutom. Har du vägarna förbi – eller bor någonstans i närheten – får du bara inte missa detta underbara café!
För dig som, liksom jag, har en bit att åka kanske det kan passa att göra egna smörrebröd till helgen? Här är några välsmakande varianter, som inspirerats av Cafe Haack.
Hyllorna gapar tomma – på Cafe Haack går smörrebröden åt som smör och det görs i ordning nya under hela dagen!
Smörrebröd på mitt sätt
Jag brukar välja klassiskt danskt rågbröd till mina smörrebröd, men det är klart att du också kan välja polarbröd, tekaka eller något annat du tycker om – eller välj flera olika sorter. Räkna med en brödskiva av ungefär samma storlek som en halv formbrödsskiva – och så massor av gott pålägg…
med ägg och räkor
Räkna med ett halvt ägg och 6-8 stora räkor till varje smörrebröd. Toppa med majonnäs, svart kaviar och dill
med kall fläskkarré
Perfekt om du har fläskstek kvar efter söndagsmiddagen! En skiva kött per brödskiva, och toppa med skivade rödbetor och/eller saltgurka och kanske lite stekt lök.
med panerad fisk
Panera och stek spättafilé eller liknande och låt kallna. Ta en halv fiskfilé per smörrebröd och toppa med remouladsås, kapris och ett par citronskivor.
Tips! Gör din egen remouladsås, det är enkelt och jättegott. Recept finns längre ner på sidan!
med pannbiff
En favorit! Stek pannbiff och gul lök på vanligt sätt och låt kallna. Lägg en biff på varje och lägg på lökringar samt gärna lite saltgurka.
med leverpastej
Ta en tjock skiva leverpastej av grovkornig dansk typ per skiva bröd. Skär några cornichoner på längden och lägg över – var generös, gärna 3-4 halvor! En klick cumberlandsås är inte dumt heller!
med rostbiff
Ta två tunna skivor mer bröd. Då kan du skära lite tjockare skivor och ta en på varje bröd. Toppa med en klick potatissallad eller remouladsås och rostad lök.
Tips! Stek din egen rostbiff! Recept finns längre ner på sidan…
Remouladsås
Det här är en jättegod dansk remouladsås som min mans farmor brukade röra ihop. Passar perfekt till den panerade fisken men även till ägg, räkor, rostbiff…
Gör så här: Blanda ihop majonnäs och grädde. Finhacka pickles och kapris och rör ner tillsammans med curryn.
Tips! Ersätt pickles med ättiksgurka.
Hur man steker rostbiff
Till 4 portioner behöver du 1 kg rostbiff, 1-2 tsk salt samt vit- eller svartpeppar.
Rostbiffen kan stekas på två sätt, i 125°C eller 175°C ugnsvärme. I den lägre temperaturen blir hela snittytan jämnt rosaröd eller rosa. I den högre värmen får snittytan ett rosa mittparti med en gråbrun rand runtom. I 125°C blir stektiden något längre men köttet lättar mindre i vikt.
Välj vilken temperatur du vill ha och sätt på ugnen. Krydda köttet runt om och bind eventuellt upp med bomullssnöre. Lägg i ugnsform.
Stick in en köttermometer så att hela röret kommer in och spetsen hamnar i den tjockaste delen. Sätt sedan formen i nedre delen av ugnen. Stek till önskad innertemperatur – vid 55° är rostbiffen rosaröd och vid 60° rosa.
Har du ingen termometer? Inga problem! Räkna då med omkring 1 timme och 15-30 minuter i 125 ° och 50-60 minuter i 175° för ett kg kött.
Ta ut den färdiga rostbiffen och låt den stå ca 15 minuter om den ska skäras upp varm eller låt den kallna. Ska den serveras som middag, så ta vara på steksyn och vispa ur formen med lite hett vatten till en god skysås. Skär varm rostbiff i tunna jämna skivor, kall rostbiff i mycket tunna skivor.
Västerbottensost är en verklig klassiker och nu kommer glädjande nog ett par välsmakande nyheter: Västerbottensost® Extra Lagrad och Västerbottensost Vindelnrökt.
Jag har fått förmånen att provsmaka båda och de är mycket goda – prova t ex den extra lagrade istället för parmesan till den nykokta pastan.
Den rökta, som har underbar smak och arom, förgyller alla sammanhang och tar den varma mackan eller ostomeletten till nya höjder…
Både ostarna finns i gourmetbitar på 165 g och finns i butik från och med vecka 38.
Lite fest måste man få unna sig så här i ljuva september. Kräftor, havskräftor och goda ostar blev det alltså igår – mitt på en vardag. Lite guldkant piggar upp tillvaron!
Är det för tidigt att längta tillbaka till sommaren? Det kan inte hjälpas, jag gör det ändå… Den där friheten man har under semestern, och alla de där smultronställena man återkommer till i sommargrönskan – visst är det värt att minnas! Hösten har hittills varit mer än ljuvlig men det hindrar inte att jag redan nu längtar tillbaka till mina sommarställen. Här Granbergsdals hytta, strax norr om Karlskoga. Men än är det inte slut på verksamheten där – just nu pågår Kolarveckan. Har du vägarna förbi så missa inte ett besök! Mer info finns här!
Hemkommen från Skåne är jag fortfarande helt uppfylld av detta vackra landskap med dess spännande historia och fantastiska matkultur och, inte minst, dess många vackra medeltidskyrkor. Här är ett litet urval…
Idag har jag rest i en mördares fotspår. En resa till Österlen tog mig först till Brösarp, till en grav med en inskription som berättar om ett av de mest uppmärksammade – och tragiska – mordfallen i svensk historia. Därefter gick färden vidare till den plats där mördaren – den av dem som undgick dödsstraffet och blev en fri man på sin ålders höst – framlevde sina sista dagar i tysthet och, får man anta, ånger och ångest över det dåd han en gång begick. Jag talar naturligtvis om Yngsjömordet, det som begick i mars 1889 av Anna Månsdotter och hennes son Per Nilsson då de båda tillsammans mördade Pers unga hustru Hanna Johansdotter.
Mordet väckte stor uppmärksamhet, dels för att mor och son hade ett intimt förhållande – dels för att mordet var så kallblodigt utfört. Och än idag går det kalla kårar utmed ryggraden då man besöker Hanna Johansdotters grav. Tanken på hennes sista stund på jorden är så tung att den väcker sorg i hjärtat än idag, mer än 120 år efteråt.
Yngsjömordet har också blivit film två gånger, första gången 1966 med Gunnel Lindblom, Gösta Ekman och Christina Schollin i rollerna som Anna Månsdotter, Per Nilsson och Hanna Johansdotter. På 1980-talet filmades den för SVT i serien Skånska mord, då med Mimmo Wåhlander, Christian Fex och Kajsa Reingart i huvudrollerna. Den finns att se här, på öppna arkivet.
Hanna Johansdotter ligger begravd på kyrkogården i Brösarp.
Graven finns alldeles nära södra grinden och intill Hanna är hennes föräldrar begravda.
Inskriptionen ger rysningar än idag. Folket i trakten vittnade om att Per Nilsson, efter frigivningen, ofta tog tåget till Brösarp och besökte kyrkogården. Han stod med böjt huvud och knäppta händer framför graven. Vad gick genom hans tankar då? Den hemligheten tog han med sig i graven.
Här, helt nära Yngsjö kapell, låg Möllegården där mordet skedde. Idag finns en annan gård på exakt samma plats där Hanna Johansdotter mötte sitt öde 1889.
Per Nilssons dödsstraff omvandlades till livstids fängelse. Efter 23 års avtjänat straff blev han benådad och bosatte sig i Härnestad. Här, intill kastanjerna, låg hans hus och kanske är några av stenarna en del av husgrunden.
Per Nilsson hade en erkänt vacker sångröst och var mycket musikalisk. I missionshuset i Härnestad spelade han orgel och sjöng. 1918 dog han av en lungsjukdom och när personalen som vårdat honom fick veta att han var den beryktade Yngsjömördaren kunde de inte tro att en så vänlig och timid man hade kunnat begå ett så fasansfullt brott.
Besöker vänner i Skåne och självklart ingår då ett besök på något av Skånes alla trevliga och anrika gästgiverier. Igår åt vi lunch på Brösarps gästis och självklart blev det en klassiker. Skånsk äggakaga förstås!
Små läckra cupcakes i alla tänkbara smakvarianter – kan det vara något för festen, eller bara för att det är lördag? Det tycker jag, som beställde cupcakes från My Little Cupcake till ett födelsedagsfirande nyligen. Helt ljuvliga små bakverk som ger begreppet ”försvinnande goda” en helt ny innebörd. Det enda problemet är att det är nästan omöjligt att välja bland alla de fantastiska smakvarianterna…
Det här kan med största sannolikhet ha varit de godaste cupcakes jag någonsin ätit, fullkomligt delikata läckerbitar där varje smak är perfekt avvägd och harmonierar perfekt. Vilken man gillar mest är en smaksak, men jag – som är galen i sötsaker – är lika förtjust i båda.
Jag behöver väl knappast tillägga att det inte var sista gången vi förgyllde en fest med cupcakes från My Little Cupcake. Nästa gång funderar jag på Cherry Berry – körsbär med cream cheese frosting, toppat med strössel eller kanske Minty Green – choklad med mintfrosting toppat med en bit After Eight…
