På senare tid har det åter gått att hitta ägg från lantrashöns lite här och där – folk blir mer och mer intresserade av att åter låta dessa gamla klenoder komma till heders och undra på det, när de värper så fantastiskt fina ägg. Att koka såna här ägg till frukost, det är ingenting annat än livskvalitet, det!

Så vad är då lantrashöns och vilken är deras historia i Sverige?

De första tamhönsen kom hit för ca 2000 år sedan. Under tidens gång utvecklades våra inhemskt anpassade lantraser och de lokala förhållanden påverkade, så att olika stammar och lokala raser bildades.

Mot slutet av 1800-talet började stora mängder utländska, specialförädlade höns, främst värprasen Leghorn, ersätta de gamla hönsen. Tidigt påstods också att våra gamla lantrashöns var utdöda, vilket inte alls var sant – det handlade mest om att man hellre vill framhäva de nya förädlade raserna.

På 1980-talet uppräcktes dock några mindre restbestånd, som kom att tas tillvara, och 1986 bildades Svenska Lanthönsklubben, SLK. De arbetar bland annat med att bevara och föröka lantraserna inom levande genbanker och vill bevara lantrasernas variation och mångfald. Och samma princip gäller även ankor och gäss.

Jag tycker det är fantastiskt att det finns eldsjälar som verkligen vill bevara den svenska kulturen på det här sättet, och att fler och fler väljer att skaffa lantrashöns på sina egna gårdar. Inte för att det är något fel på Leghorn, för alla hönor som får leva ett gott liv ger också goda ägg, men lanthönsen utgör en viktig del av vår historia. Dessutom finns det ärligt talat inga ägg som är godare, tycker i alla fall inte jag.