Om det är något som blivit tydligt under den här pandemin är det hur viktigt det är att bry sig om varandra. När allt är som vanligt tar man för givet att man kan krama om sin bästa väninna och ta en fika tillsammans vid köksbordet. Men nu, när man istället är hänvisad till att antingen prata över en datorskärm eller gå en promenad med två meters mellanrum, blir det ganska tydligt att det där med mänsklig kontakt betyder en hel del.

Själv har jag dock inte varit överdrivet drabbad av isoleringen. Värre är det för de som är beroende av stöd och hjälp. Jag har en nära vän som bor på ett LSS-boende, och som både är funktionshindrad och har allvarlig diabetes, och för henne har det varit viktigare än någonsin med personlig assistans under den här tiden eftersom hon inte har kunnat träffa vänner och bekanta. Men egentligen är det ju alltid lika viktigt, detta att bry sig om och försöka hjälpa sina medmänniskor.

Jag har en vän som, innan pandemin slog till, brukade besöka ett äldreboende ett par dagar i månaden och ta med de boende ut på promenad. En annan kompis brukar baka bullar som hon ger bort till en särförskola i området där hon bor. – det har hon kunnat fortsätta med även under pandemin, fast då har hon lämnat kassen med bullar utanför porten. Och de gör inte bara sina medmänniskor glada – de mår också bra själva. Det ligger nämligen väldigt mycket i det där uttrycket att det är roligare att ge än att få.