I min morfars trädgård  växte några gamla fina äppelträd av sorten Säfstaholm. Än idag kan jag minnas doften under de vackra höstdagarna då äpplena mognat – det var berusande ljuvligt. Och så härligt det var att bara kunna gå ut och plocka av några äpplen och sen gå in i lantköket och koka en kräm på vedspisen…

Numera är morfars hem borta för alltid, och bara minnena är kvar. Men inte bara mina barndomsminnen – utan även min mammas. Ända till sin död pratade hon om sitt föräldrahem och alla de kära minnena hon hade av sina föräldrar och syskon och av den lummiga trädgården.

På bilden är den unga Alice i full färd med att plocka äpplen, som ska bli till mos, kräm och annat gott – en vacker höstdag någon gång i mitten av 1940-talet.