Att meta är en del av sommarens höjdpunkter. Älskar stillheten och harmonin vid en liten insjö eller en älv, och även om det inte alltid nappar så är naturupplevelsen i sig tillräckligt för att livsandarna ska få ny energi. Och när abborrarna väl hugger in på masken – ja då är det fest!

I sommar har vi metat mycket vid Timsälven i Karlskoga. Där har jag en del av mina rötter, kan man säga. Ja inte i själva älven – men väl i Timsbron alldeles intill. Där föddes nämligen min pappa en augustidag 1926. Och eftersom gården fanns kvar i släktens ägo ända till mitten av 1970-talet tillbringade jag många sköna sommarkvällar där, på bryggan eller i ekan på älven. Fiskade kräftor gjorde vi också minsann; innan kräftpesten kom var Timsälven full av härliga svenska flodkräftor!

Nu är pappa borta sen flera år, och jag har inte längre någon anknytning till huset vid Timsälven där jag tillbringade så mycket tid som barn. Men nog känns det fortfarande som hemma att stå där vid älven och meta. Vare sig det blir napp eller ej…