Tindra kristall – proletärstjärnan

Känner du till proletärstjärnan? Ända sedan tidigt 1940-tal har den prytt svenska fönster i adventstid och än idag – trots alla nya stjärnor i olika varianter – ser man det lite varstans. Jag talar förstås om den brandgula proletärstjärnan som i all sin anspråkslöshet förmedlar advent och jul som få andra prydnader.

Inspirationen till den kom från Tyskland där man i slutet av 1800-talet började tillverka stjärnor som en del av julpysslet på en internatskola i staden Herrnhut . Stjärnorna spred sig när den tidigare eleven Peter Verbeek började sälja konstruktionsanvisningar i sin bokhandel i staden. Hans son Harry Verbeek startade i början av 1900-talet en fabriksmässig tillverkning. Den herrnhutiska stjärnan består av 17 fyrkantiga och åtta trekantiga spetsar som sätts samman med hjälp av påsnitar och bildar en stjärna. De tar stor plats och hängdes oftast mitt i rummet, och mer sällan i fönstret som dagens stjärnor.

Till Sverige kom de under 1910-talet, ofta genom vänner och bekanta med anknytning till Tyskland. Så småningom började de också säljas i liten skala, men de var mycket kostsamma. En herrnhutisk stjärna kostade hela 15 kronor år 1940, vilket var en stor summa pengar för de flesta människor, och den slog aldrig igenom på bred front.

1941 dök den första svenska adventsstjärnan upp. Det var Erling Persson som inspirerats av de tyska stjärnorna. Tillsammans med en kamrat började han tillverka en enklare hopfällbar modell, platt nog för att kunna hängas i fönstret, och anpassad för tillverkning i större skala. För att stjärnan skulle gnistra extra mycket försåg man pappen med små stjärnformade hål som man tog patent på. Till julen 1941 hade man tillverkat hela 200 000 av dessa pappersstjärnor – och man sålde dem för 2,50 kr styck. Tindra Kristall var född!

Tindra Kristall blev en enorm försäljningssuccé, inte enbart på grund av det låga priset utan också på grund av behovet av att lysa upp vintertiden. Under krigsåren var ju stora delar av Sverige mörklagda, och den nya stjärnan blev en vacker ljusspridare. Med tiden blev den så vanlig att vissa gav den det lätt föraktfulla epitetet proletärstjärna. Nya och lyxigare modeller tillverkades och med tiden förpassades den brandgula stjärnan till kök och barnkammare.

Själv har jag sett stjärnor komma och gå, om man säger så, och jag tycker fortfarande att den brandgula proletärstjärnan är den vackraste adventssymbolen av dem alla. Och om den inte hänger i mitt fönster, ja då blir det helt enkelt inte jul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s