När jag var ung (yngre, för SÅ lastgammal är jag inte än) hoppade jag ofta in och vikarierade på timmar i olika högstadieskolor runt om i Haninge och Tyresö, där jag bodde då. Det trivdes jag verkligen med, så bra att jag vid ett tillfälle tog ett vikariat som sträckte sig över en hel termin.

På den tiden jag hoppade in som vikarie var det nog ofta lite av en chansning när skolorna hyrde in vikarier. Idag är det lätt att boka vikarie, säger en vän till mig som är lärare på en högstadieskola, eftersom det finns organiserade vikariepooler som har bra koll på vikariernas kunskaper och kan motsvara skolornas behov. Det gör det förstås också lättare att jobba som vikarie.

Själv har jag mest bra minnen av vikarierna jag hade när jag gick i skolan. Och en av dem förändrade faktiskt hela skoltiden till det bättre.

Han kom till oss efter halva höstterminen i fyran, som nyexaminerad lärare, och klassen han kom till var nog rätt stökig, det förekom bråk och även en del mobbning. Men han hade sådan pondus och sådan värme att han lyckades förändra stämningen i klassen helt från grunden. När det var dags för vår ordinarie lärare att komma tillbaka uppvaktades rektorn av elever och föräldrar för att vi så gärna vill vår vikarie kvar. Och vi fick faktiskt dom vi ville. Vikarien blev vår ordinarie lärare och var vår magister hela mellanstadiet ut. Och de åren var de absolut bästa av de nio åren i grundskolan.