Om det finns något vi förknippar med julen så är det väl pepparkakan. Den kryddiga doften av nejlikor, kanel och ingefära – det knapriga knastrandet när vi sätter tänderna i den tunna kakan – allt ackompanjerat av julljus, julsånger och glittrande gran.

Pepparkakorna har en lång tradition i vårt land. Den klassiska julkakan den är idag blev den först på 1800-talet, men festkaka var den från första början. De första dokumenten om pepparkakan berättar om ett kungligt pepparkaksbak i samband med kung Magnus Erikssons bröllop på 1300-talet. Och i det forna Mesopotamien lär
man ha ätit den här sortens kakor redan 2000 år före Kristus.

Det var dock inte från sumererna vi fick hit traditionen med pepparkaksbak, utan
snarare från tyskarna. Och fram till 1600-talet importerades faktiskt de flesta av våra
pepparkakor från just Tyskland, främst från Nürnberg, som är känd som Tysklands
pepparkaksstad nummer ett. Men det bakades förstås också en hel del pepparkakor
inom landet, främst i klostren – och i påfallande stor utsträckning i medicinskt syfte.

Ett dokument från 1444 berättar att nunnorna i Vadstena åt pepparkakor för att de många kryddorna underlättade matsmältningen. På den tiden ingick inte bara nejlikor, kanel och ingefära i kakorna utan även kryddor som anis och fänkål, citron och cederolja. Den skandinaviske unionskungen Hans, som regerade mellan 1497 och 1501, ordinerades också just pepparkakor mot sitt dåliga humör och det finns faktiskt uppgifter från apoteket i Köpenhamn att den gode kungen fick flera kilo pepparkakor hemskickade.

Den ordinationen har levt kvar som en myt genom århundradena. Man blir snäll av
pepparkakor, heter det ju, och det är naturligtvis konung Hans som ligger bakom det
ordspråket.

Hur det nu ligger till med sanningshalten i det påståendet kan man väl ändå tänka
sig att man, även om man inte blir vare sig snällare eller elakare, ändå blir på gott
humör när man får mumsa på en pepparkaka i skenet från julgranen. Och även om
vi äter pepparkakor året om så är ju just julpepparkakorna så särdeles vackra och
fantasifulla till sin utformning. Vi bakar stjärnor och hjärtan, bockar och grisar,
gubbar och gummor så det står härliga till, och ofta garnerar vi dem med
florsockerkristyr dessutom.

Förr i tiden var det vanligt att man bakade helt vita pepparkakor och hängde i granen
som prydnad. Den traditionen fördes hit till Sverige av tyskar som kom hit under Hansatiden på
1200-1300-talen och har levt kvar ända in i modern tid; än idag brukar många
veckotidningar och kokböcker fresta med recept på vita pepparkakor till jul.

Även kakornas utformning har sina rötter i forna tider. Hjärtat är till exempel en kärlekssymbol som ofta användes i klostren. Bocken är en gammal hednisk symbol som införlivats med julfirandet. Och grisen symboliserade välstånd och välfärd.

Förr i tiden brukade man själv tillverka sina pepparkaksformar i trä eller kohorn, men i samband med att Sverige industrialiserades fick vi masstillverkning av bleckplåtsformar.

Med tiden kom man att använda de klassiska pepparkakskryddorna även i mjuka
kakor och numera finns en uppsjö av recept just på mjuka pepparkakor. Och visst
sprider de samma julaktiga väldoft som sina knapriga kusiner men riktigt kan de
kanske inte ersätta dem.