Hur en seriemördare vände upp och ner på det viktorianska England

Publicerad av

Jag har drabbats av resfeber. Fast bara lite. Mest är jag glad. Att resa till London är lite som att resa hem. Så har det alltid varit för mig. Jag behöver bara trampa engelsk mark så känner jag mig som om jag är på precis rätt plats. Och så har det varit sen jag satte min fot där första gången, 1975 när jag nyss fyllt tretton.

London en alldeles fantastisk stad – och det där med att det jämt är dimmigt och grått, med ett irriterande duggregn som faller från gryning till solnedgång, är så fel det kan bli. Solen lyser varmt över London på sommaren och det är inte mycket som går upp mot en promenad i den myllrande storstaden en riktig skön högsommarkväll. Man kan låta sig förtrollas av blomsterprakten i Kensington Gardens. strosa på Portobello Road, ta en båttur på Themsen i solnedgången eller bara vara.

Något som alltid funkar är en pubrunda. De engelska pubarna finns visserligen över hela världen nuförtiden – bara i Stockholm finns en hel drös. Men det hjälper inte att kalla en Stockholmspub för Big Ben eller en Los Angeles-pub för Ye Olde King´s Head – den blir inte mer engelsk än en burk matjessill eller en enchilada. Londons pubar gör sig bäst på hemmaplan, helt enkelt. I Stockholm finns förstås det gyllene undantaget Tudor Arms, som faktiskt ÄR en engelsk pub. På riktigt. Besök den, om du inte redan gjort det!

En pub med historia är The Ten Bells i Whitechapel. En gång i tiden var den ett tillhåll för East Ends mindre bemedlade, och en bra födkrok för seriemördaren Jack The Ripper. Där kunde han se ut sina offer i lugn och ro, medan de söp och raggade kunder. Hans offer blev världsberömda på kuppen, och förhållandena i Londons östra slumområden blev en riksangelägenhet. Fanns det kanske en annan anledning till att kvinnorna i East End prostituerade sig än själva nöjet? Jo då, det var så viktorianerna valde att se på de prostituerade. De myntade till och med begreppet ”glädjeflickor” för att slippa se den miserabla verklighet som rådde i huvudstadens slumområde. Men när historiens mest ökäne seriemördare slog till kunde inte ens det viktorianska England blunda längre. Men mördaren gick fri.

Numera har de flesta pubarna uteservering också. Det hade nog inte varit någon strålande idé för hundra år sedan, då många gator i London var belamrade med sopor och avskräde. Men idag är det perfekt för en ljummen sommarkväll! En kall cider, en fräsch lager eller en humlad Ipa – vilket som går ner. Men framför allt är det känslan av att bara vara där, i en stad som vunnit och förlorat ett imperium, och som härjats av två världskrig men som fortfarande sjuder av liv och rörelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s