När jag träffade min man körde han runt i en gammal bubbla från 1968, alltså den klassiska Volkswagenmodellen som älskats av generationer. Röd och fin var den, och väl använd genom åren. Hans mamma hade införskaffat den när han var liten och i den åkte de land och rike kring om somrarna. Bokstavligen, faktiskt, eftersom de bodde i Stockholm och hade släkt både i norra och södra Sverige. Så den där härliga lilla bubblan for i princip från Gällivare i norr till Malmö i söder.

Riktigt så långa färder gjorde inte vi med bubblan, däremot hade vi den kvar både länge och väl. Men numera gör ju Volkswagen större, bättre och säkrare modeller, så vill man åka långt kanske man hellre väljer en nyare modell. En god vän till mig har en rätt ny Passat som hon älskar och vårdar ömt – i vården ingår service på märkesverkstad, i hennes fall Volkswagen Haninge, och kärlek i största allmänhet. För visst förtjänar en Volkswagen kärlek och omsorg!

Vi älskade vår bubbla, min man och jag, in i det sista och vi grät faktiskt när den till sist blev så skröplig och gammal att den fick gå till de sälla jaktmarkerna. (Jag vill inte ens säga ordet ”skroten” för det känns inte bra). Knoppen till växelspaken har vi dock fortfarande kvar. Och nyckeln… Och kalla mig gärna barnslig, men dessa minnen från vår fina Volkswagen ligger i vitrinskåpet tillsammans med andra små klenoder…