Under hela min barndom tillbringade jag större delen somrarna på landet, hos min morfar och moster. Vi hade aldrig något behov av att skaffa fritidshus eller sommartorp, för morfars lilla hemman hade allt man kunde önska sig av ett sommarställe. En underbar trädgård, med frukter och bär och mängder av vackra blommor, skog på gångavstånd och bara en kort cykeltur till sjön. Jag älskade verkligen att vara där, både när jag var där ensam med morfar Kalle och moster Britta och när mamma och pappa fick sin semester och kom efter.

När jag blev tonåring blev det glesare mellan besöken, och inte heller stannade jag sommaren ut. Kompisarna lockade mer, helt enkelt, och det är väl som det ska vara tänker jag. Men numera, när morfar och moster är borta sedan länge och mitt sommarparadis är rivet, längtar jag ofta ut på landet. Ibland leker jag med tanken på att införskaffa ett färdigt fritidshus, och skapa ett eget litet sommarnöje på en trevlig plats någonstans. Jodå, det finns sådana idag, vilken grej va?

Själv skulle jag vilja ha mitt sommarparadis i ett skogsbryn, långt bort från alla människor och all stress, eller vid en spegelblank liten sjö någonstans. Eller, ännu bättre, vid en tjärn i en skog. Det vore grejer det! Bara jag, skogen, tjärnen och en och annan räv liksom… Sånt kan man drömma om nu när våren står för dörren. Och vem vet, man kanske kan förverkliga den drömmen en vacker dag.