Igår nåddes jag av nyheten att Monty Pythonlegenden Terry Jones har gått ur tiden, efter flera års sjukdom. Det kändes i hjärtat. Jag växte upp med Monty Pythons sketcher och filmer, och det går knappast att överskatta deras betydelse för den västerländska kulturen. Jag kan inte ens tänka mig en tillvaro utan Monty Python. Knivskarpa intellekt och briljant humor i perfekt kombination skapade satir som fortfarande är närmast oöverträffad, och en av de som alltid fått mig att skratta mest hejdlöst var just Terry Jones. Jag menar, bara alla hans magnifika ”kärringar” – inte minst Brians promiskuösa och allmänt osympatiska mamma i Life of Brian – jag börjar fnittra bara jag tänker på dem.

Givetvis blev det en kväll med Brian igår, när jag såg om den för femtioelfte gången. Och jag tänker att Terry Jones har en alldeles särskilt bekväm och trevlig plats i paradiset. Allt annat vore förfärligt orättvist med tanke på all den glädje han skänkt så många under hela sitt yrkesverksamma liv.