Allhelgonafirande – eller Halloweenfest? Bruket att fira just Halloween blir alltmer utbrett i Sverige och för många kanske den känns som ett stort avsteg från den mer stillsamma Allhelgonahelgen, då vi tänder ljus på våra kära anhörigas gravar och iakttar lugn vördnad för dem som lämnat oss. Men skillnaderna är egentligen inte så stora som man kan tro. Och Halloween är långtifrån den högljudda amerikanska helg som vi ibland förleds att tro.

Halloween, eller All Hallows Even som betyder alla helgons afton, är namnet på allhelgonaafton i de engelskspråkiga länderna. Dess ursprung kan spåras till den förkristna keltiska nyårsfesten Samhain, som firades just denna dag för att markera att sommaren var över och att vintern gjorde sitt intåg. Samhain betraktades också som den natt då de döda återvände till jorden. För att vägleda dem och skrämma bort häxor och annat ont tände man eldar och ljus i nattmörkret.

Man ägnade sig också gärna åt fester och olika upptåg just denna natt. Människor maskerade sig och gick från hus till hus och tiggde ihop till kalas – och om man fick gå tomhänt från ett hus straffades värdfolket genom upptåg av olika slag.

Under dessa skämtsamma vandringar kom den numera så välkända pumpalyktan till – fast från början använde man rovor istället för pumpor. I de engelskspråkiga länderna kallas den Jack o’lantern, och namnet sägs härröra från en smed vid namn Jack. Jack var för ond för att få komma in i himlen, men var heller inte välkommen i helvetet eftersom han en gång överlistat den lede själv. Därför var han dömd att för evigt vandra i mörkret, och för att lysa upp vägen hällde han glödande kol i en rova som han bar med sig.

När kristendomen infördes ville katolska kyrkan försöka kristna den hedniska helgen för att minska de gamla keltiska gudarnas och andarnas kraft. Därför införde man på 700-talet e Kr Alla helgons dag den 1 november, som en fest för alla de helgon som inte hade någon egen dag i almanackan – och naturligtvis för att man trodde att en kristen helg skulle förminska Samhains betydelse för människorna. Men det lyckades inte och några hundra år därefter införde man också Alla själars dag den 2 november – en dag då de levande skulle be för de döda. Men inte heller detta rådde bot på Samhain, även om den så småningom kom att kallas för allhelgonaafton. Och de folkliga traditionerna kring Halloween levde kvar även efter reformationen.

Idag är det främst USA som förknippas med Halloweenfirandet, men dit kom seden relativt sent. Den introducerades i Amerika av de irländska invandrarna som kom under första hälften av 1800-talet och anammades lika ivrigt av protestanter som av katoliker. Med tiden utvecklades traditionen till en populär sed bland barn, och idag är det främst barn och ungdomar som går runt från hus till hus och tigger godis med ropen ”trick or treat”. ”Treat” är förstås de godsaker som barnen förväntar sig att få från husets ägare – medan ”Trick” är vad som händer om de får gå tomhänta hem. Ägg- och tomatkastning mot dörrar och fönster hör till vanligheterna! Men de flesta amerikaner bekymrar sig inte om det, utan är generellt positiva till traditionen. De flesta pryder sina trädgårdar med ljus och lyktor, och i New York anordnas varje år en stor och påkostad Halloweenparad. Det som väcker mest negativa reaktioner mot den är att det är en fest som har hedniskt ursprung, men också att den med åren blivit mycket kommersiell.

Under de senaste femton åren har ju firandet blivit utbrett även i Sverige, och de flesta skolor och daghem ordnar numera Halloweenmaskerader och fester. Än så länge reagerar svenskarna med blandade känslor på Halloweenfirandet. Många ser den lekfulla och, enligt vissa, respektlösa inställningen till döden som en motsats till det allvarsamma och mer högstämda svenska allhelgonafirandet. Det höjs även röster om att Halloweenfirandet skulle kunna konkurrera ut allhelgonahelgen. Men än så länge verkar det bli precis tvärtom. Seden att tända ljus på gravarna och besöka kyrkogårdar har ökat under de senaste åren. Att anordna Halloweenfirande och pryda trädgård eller balkong med pumpalyktor står ju på intet sätt i någon motsättning mot att pryda gravar med ljus eller anordna en stilla minnesstund för en kär anhörig. Kanske är det dags att välkomna den nya hösthelgen och införliva den med våra klassiska svenska traditioner?