Matmammans Blogg

Om mat och bakning, med matglädje i fokus


Lämna en kommentar

Det tillhör allmänbildningen att känna till doppsko och änglamat

För en tid sedan firade restaurang Tennstopet sitt 150-årsjubileum med att servera en lika gammal meny. På denna meny fanns bland annat doppsko (gräddstuvad pyttipanna), kolbullar och änglamat – allt serverat enligt de priser som var gångbara då det begav sig. Ett mycket trevligt initiativ för dem som hade möjlighet att närvara, vilket förstås främst var särskilt utvalda matpersonligheter, bloggare och  journalister som brukligt är när det ska slås på stort. Lite trist, dock, att så många av dem tycks se på dessa maträtter som något exotiskt och märkligt.

”Kanske har du aldrig varit sugen på doppsko, lerpottasill eller änglamat tidigare i ditt liv, men nu har du en unik chans att prova dessa bortglömda rätter från förr.”

läser jag i en tidning och blir trött. Jag anar den lätt hånfulla ton som präglade Svt:s Historieätarna, där Erik Haag tramsade runt i historien med stora ögon och fällde tendentiösa fjortiskommentarer om företeelser han borde ha haft ett vuxet förhållningssätt till. Bortglömda rätter? Nej, knappast. Doppsko kan man man få på de flesta restauranger idag, och det borde tillhöra allmänbildningen att veta att denna rätt ibland också kallas doppsko. Samma sak med änglamat – att känna till denna dessert gjord på vispad grädde, bär eller sylt och kaksmulor hör också till vanlig allmänbildning. Kolbullar är mer eller mindre standard vid olika evenemang anordnade av hembygdsföreningar och byalag runt om i landet – det ska mycket till om man aldrig kommit i kontakt med sådana. I Värmland serveras på många håll fortfarande sjuskinnsgröt vid festliga tillfällen, inte sällan som juldessert. Kroppkakor har väl överhuvudtaget aldrig glömts bort – och inte heller köttsoppa med klimp? Lerpottasill är ingen bortglömd rätt – åker du till Skåne så finns den att inmundiga på de flesta traditonella gästgiverierna.

Övriga rätter på den ”bortglömda” menyn var bland annat kroppkakor och köttsoppa med klimp. Husmanskost som står sig och som kommer att fortsätta stå sig oavsett hur mycket konkurrens som kommer från jordens alla hörn.

Kolbullar – ingen bortglömd maträtt! Här serverad i Granbergsdals hytta under Kolardagen 2015, serverad med lingon och knaperstekt fläsk som sig bör.


Lämna en kommentar

Bondens år på Kristinehamns hembygdsgård 

Ett besök på Kristinehamns hembygdsgård väckte minnen. Bondens år – tavlor målade av min morbror Sven A Melin. Så fint att få se detta! 


Lämna en kommentar

Storsmällen i Björkborn 1940

Den 17 december 1940 inträffade en av de värsta arbetsplatsolyckorna i svensk industrihistoria, den som i Karlskoga fortfarande kallas ”storsmällen”.

Att det smällde i Björkborn – Nobels krutbruk – var inte ovanligt. Men Men storsmällen 1940 var den värsta olycka Björkborn och Karlskoga drabbats av och en av de mest förödande arbetsplatsolyckorna i Sveriges historia.

Det startade med en eldsvåda i trotylgjuteriet – en gammal träbyggnad som redan då mer eller mindre tjänat ut. Genom explosionsverkan spred sig eldsvådan snabbt till omkringliggande byggnader, som även de innehöll stora mängder sprängmedel, och det dröjde inte länge förrän oerhörda explosioner uppstod – explosioner som skakade hela Karlskoga och hördes miltals runt omkring.

Släckningsarbetet blev redan på ett tidigt stadium förenat med livsfara, då brandområdet var så lättantändligt. Men trots de uppenbara riskerna tillskyndade både Björkborns egen brandkår samt ett stort antal frivilliga för att hjälpa till att försöka få bukt med branden. Innan släckningsarbetet var klart hade elva personer mist livet.

Så här skrevs det i en minnesskrift som gavs ut efter olyckan:

”De gåvo sitt liv vid försöken att begränsa den förhärjande olyckan och de stupade som stridsmän på sin post i det stora arbetet för försvaret av sitt fosterland.”

De omkomna var:

Verkmästare Karl Emil Ström, 62 år. Han efterlämnade maka och fyra vuxna barn.

Verkmästare Ivan Qvarnström, 58 år. Efter sig lämnade han maka och två vuxna döttrar

Krutbruksarbetaren Karl Bergkvist, 48 år. Han efterlämnade maka och fem barn.

Kapten Ivan Watz, 40 år. Hans närmaste efterlevande var maka, mor och syskon.

Verkmästare Charles Lundström, 37 år. Sörjdes närmast av maka och liten dotter.

Krutbruksarbetaren Åke Gustavsson, 34 år. Efterlämnade föräldrar och syskon.

Krutbruksarbetaren Helge Herlufsen, 32 år. Sörjdes närmast av maka och en liten son.

Krutbruksarbetaren Uno Stenkvist, 29 år. Efterlämnade maka, föräldrar och syskon.

Reparatören Harry Dahlström, 29 år. Närmast efterlevande var maka och en liten son.

Krutbruksarbetaren Karl-Gustav Roos, 24 år. Efterlämnade maka och tre små barn.

Krutbruksarbetaren Ture Eriksson, 22 år. Sörjdes närmast av fästmö, föräldrar och en stor syskonskara.

Sju av dem begravdes i en av de djupaste och lummigaste dalarna på Skogskyrkogården i Karlskoga. Två är begravda i Örebro, en på Karlskoga gamla kyrkogård och en i sin hembygd i Grängesberg. Bilden kommer från begravningen i Karlskoga, som ägde rum den 28 december.17-dec1940

002


4 kommentarer

Kolbullar och kulturhistoria i Granbergsdals hytta

Granbergsdals hytta

Idag har jag varit i Granbergsdals hytta och avnjutit kolbullar med stekt fläsk och lingon, samt – förstås – insupit den underbara atmosfären i denna Bergslagens pärla. Det har nämligen varit kolarvecka i hyttan, och då är kolbullarna ett självklart inslag! Och populärt är det minsann, vi stod i kö i närmare en timme för att få våra kolbullar – men det är inte ovanligt att det kan ta uppemot tre timmar att få sin mat, så många besökare brukar det komma! Men det är det värt, för kolbullar med knaperstekt fläsk är bland det godaste man kan tänka sig…

Kolbullar med fläsk och lingon – fattigmansmat från förr…

Men hur gott det än smakar med kolbullar gräddade över öppen eld så handlar det nog minst lika mycket om historien bakom kolbullarna – jag tror att vi moderna svenskar har ett inneboende behov av att knyta an till vårt ursprung och vår kulturhistoria och att äta kolbullar som de en gång i tiden tillagades av de fattiga, hårt arbetande kolarna ger oss verkligen perspektiv på både maten, vår historia och på hela livet… Det är en av anledningarna till att jag högaktar byalaget i Granbergsdal som lägger så mycket tid och kraft på att bevara en så viktig del av Bergslagens kultur och historia!

Kolbullar smakar bäst när de tillagas just över öppen eld. Men visst går det att laga kolbullar även hemma i köket, även om de inte riktigt får samma smak. Använd en gjutjärnspanna med raka kanter, det blir bäst.

Vispa ihop 6 dl kallt vatten med 8 dl vetemjöl och 1 tsk salt till en smet. Smält en rejäl klick fett i pannan och häll i smet i ett ganska tjockt lager. Stek på medelstark värme och vänd kolbullen när den blivit brun och frasig i kanterna. Servera med knaperstekt fläsk och lingonsylt.

Du kan också steka kolbullarna med fläsket. Tärna då en fläskskiva till varje kolbulle och låt den steka med fettet. Häll sedan på smet och stek som vanligt.