Nu närmar sig Valborg igen, denna underbara dag och kväll som har en så stark traditionell innebörd i vårt kulturarv. För mig är den här dagen alltid fylld av både glädje och saknad på ett personligt plan. Mina föräldrar gifte sig just på Valborgsmässoafton, den 30 april 1952 i Nysunds kyrka. För mig blir varje Valborgsmässoafton en stilla hyllning till dem.

Jag älskar Valborg och allt det står för. Det klingar av vår, hopp och tradition – en kväll då man får låta tankarna vila från världens oro och bara njuta av att ljuset har återvänt. När lågorna från Valborgselden stiger mot himlen känns det som om hela landet andas ut efter vintern.

Kallt brukar det vara – inte sällan snöfall (eller ”snöglôpp” som man säger i mina hemtrakter i Värmland). Men vad spelar det för roll? Vintern HAR ju ändå rasat ut, även om den gör ett och annat försök att återta herraväldet över oss.

Valborgsmässoafton har firats i Norden sedan medeltiden. Traditionen har sina rötter i Tyskland, där den heliga Valborg – eller Walpurgis – levde på 700‑talet. Hon var en engelsk prinsessa som kom till Tyskland för att hjälpa till att kristna folket, och blev senare abbedissa i klostret Heidenheim. Tack vare sin bildning skrev hon både sin brors biografi och en redogörelse för resor i Jerusalem – något som gjort henne till en av de första kvinnliga författarna i Europa.

När vi samlas kring elden i kväll, kanske med en kopp kaffe eller ett glas vin i handen, är det just den känslan som lever vidare: en blandning av tro, hopp och gemenskap. Valborg är inte bara en tradition – det är en påminnelse om att ljuset alltid återvänder, hur mörk vintern än har varit.

Självklart vill man äta gott också. Här finns menyförslag för alla plånböcker, och recept på en läcker smörgåstårta och en festlig paj med svenska smaker.

Glad Valborg!