… det är långkålen, tycker jag; en julrätt som härstammar från i första hand de södra delarna av Halland. På Grönkålsakademiens hemsida står att läsa följande spännande anekdot om långkålens tillkomst:
”I det fattiga Halland var man tvungen att ta tillvara allt som gick att göra mat av. Inte minst viktigt var att få i sig ”något grönt” på vintern. Grönkålen stod kvar ute på fälten och i trädgårdslanden till framåt jul, då den skördades. De år snön var riklig fick kålen skottas fram. Hela växten inklusive den grova stammen lades i brygghusets stora gryta och kokades så länge – långkål – att alla delar blev genomkokta och mjuka.”
Oavsett om det är en sann historia är långkålen en av mina absoluta favoriträtter på julbordet. Och så här lagar man den:
1 kg färsk grönkål
skinkspad eller buljong från den kokta julkorven (det fungerar med buljongtärning också, men tillsätt då gärna lagerblad och lite kryddpeppar i buljongen)
smör efter behag
ca 1-2 dl vispgrädde
socker
salt och peppar (helst vitpeppar)
Ta bort de stora nerverna ur grönkålen och repa den i mindre bitar. Koka den i skinkspadet tills den blir mjuk och fin, ca 40 minuter.
Låt den rinna av och hacka den sedan i mindre bitar. Fräs den sakta på svag värme i ganska mycket smör. Häll i grädde och låt puttra en stund. Krydda med socker, salt och vitpeppar och smaka av, långkålen ska vara ganska söt. Underbart gott, både till kallskuret och småvarmt! 
En kommentar