Idag firar vi, enligt den svenska almanackan, Alla Helgons Dag. En dag för lite extra eftertanke och stillhet, kanske med ett besök på kyrkogården där vi tänder ljus för våra nära och kära som lämnat oss. Eller så låter vi bli att tända ljus. Det beror på vilken tradition vi bekänner oss till och kanske också på hur våra nära och kära såg på saken. Ljuständningen är en katolsk sed, som inte alls sågs med blida ögon av den lutherska kyrkan, det är först på senare år som det blivit allmänt populärt att tända ljus på gravarna här i landet.

Delvis har det säkert med att antalet katoliker blivit fler de senaste decennierna. Men jag tror att det ändå mest handlar om att vi blivit mer sekulära och därmed också kan kosta på oss att göra lite som vi själva vill, inte som kyrkan vill. Därefter har även den lutherska kyrkan anpassat sig till nya tider, och idag är det ingen som höjer på ett enda litet ögonbryn över att det tänds ljus på våra kyrkogårdar.

.