Sverige är fikalandet nummer 1. Jag har ingen aning om hur mycket kaffe det dricks här (går förstås lätt att kolla för den som vill!) men mycket är det, och jag är själv en kaffemoster av rang. Och apropå ordet kaffemoster – jag skulle kunna tänka mig att det anses lite fult att säga det numera – kanske kränkande mot någon – men jag tycker det är ett jättefint ord. Det låter varmt, ombonat, trivsamt, tryggt… En kaffemoster är den där gamla mostern eller fastern eller granntanten som alltid har en kaffekanna klar, och också kan trolla fram ett fat med bullar och kakor på nolltid. Den där damen man mer än gärna besöker en stund då och då, och vars hem doftar av nybryggt kaffe och mild såpa…

Sådan var min moster Britta. Hon älskade sina kaffestunder. Det var elvakaffe och eftermiddagskaffe och kvällskaffe och en och annan kopp däremellan. På sommaren avnjöts det ofta ute i trädgården – från hösten och framåt i det ombonade lantköket, där vedspisen sprakade hemtrevligt och spred trivsel och värme. Som jag älskade att sitta där och bara njuta av tillvaron!

I den vedeldade ugnen bakades det mycket goda kakor och bullar. Moster Britta bakade de godaste mandelkubbarna jag någonsin ätit och hennes kanelkaka var himmelsk. Hon bakade också ett slags småkakor som kallades chokladbollar – runda, spröda kakor med mild smak av choklad, garnerade med pärlsocker – samt Selmakakor. Till jul bakade hon ljuvliga kringlor och doftande saffransbröd och Prästgårdspepparkakor efter mormors recept. Åh vilka dofter som spreds i hennes kök då…

Moster Britta njöt av livet som få andra. Jag minns hur hon satt på kökssoffan och skalade potatis över en sliten bunke medan hon med ljudlig stämma sjöng O store Gud i takt med att skalkniven gick (jodå, hon tyckte nog om den fina gamla väckelsesången men främst parodierade hon sin gamle pompöse söndagsskolelärares högtravande version).

Jag minns hur hon fnyste över allt som var ”modärnt” och hur hon retade sig på Thore Skogman när han gjorde reklam för Skogaholmslimpa. Jag minns hennes fantastiska trädgård, och hennes glädje över att vårda den. Jag minns hennes torra, ironiska humor och förmåga att se detaljer som ingen annan lade märke till. Jag minns hur hon lärde mig kasta boll på hundra olika sätt mot vedskjulets vägg, precis som hon lärt sig i skolan.

Jag minns hennes förnöjsamhet över en tallrik sill och potatis, över solens uppgång och nedgång, över årstiderna och högtiderna – över livet självt. Och över det starka, goda kaffet…

På den suddiga bilden är Britta en vacker ung kvinna, och eftersom det inte syns kan jag berätta att hon hade gnistrande kastanjerött hår och gröna ögon. När jag lärde känna henne hade håret blivit grått. Men vacker var hon likväl, och jag älskade henne som om hon varit min egen mamma.

Jag tycker att kaffemostern, med sin känsla för kaffe och kakor och för livets enkla glädjeämnen, förtjänar en renässans i vårt stressade samhälle. Därför bjuder jag på moster Brittas godaste recept på mandelkubb. Bli en kaffemoster och njut av tillvaron!

Brittas mandelkubb

Receptet ger ca 20-24 ljuvligt goda mandelkubbar

100 g rumsvarmt smör
1 ½ dl strösocker
1 ägg
2 dl filmjölk
7 finrivna bittermandlar
2 tsk hjorthornssalt
5 ½ dl vetemjöl

Garnering
2 dl pärlsocker
½ dl sötmandel, hackad

Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Vispa smör och strösocker poröst med en elvisp. Tillsätt ägg, filmjölk, bittermandel, hjorthornssalt och vetemjöl och blanda alltsammans till en ganska lös och lite kladdig deg.

Dela degen i två delar och rulla till två långa längder. Skär varje längd i 10-12 avlånga bitar. Rulla degen i lite mjöl om  den känns för kladdig. Forma varje bit till en rektangel, eller oval, och lägg på bakplåtpappersklädd plåt. Strö på pärlsocker och hackad mandel och tryck till lite. Grädda kubbarna i mitten av ugnen i ca 15 min och låt kallna på galler.